Tillbakablickar.

Träningen gick väl sådär, haha! Jag var verkligen astrött och dessutom så är Jympa inte riktigt min grej... Det är liksom för enformigt, precis som löpning, och då tröttnar jag så lätt... Men det gick väl okej iallafall, det är skönt att ha rört på sig och jag är lite stolt över att jag ändå kom iväg! Körde tre övningar axlar också (två för mellersta och en för baksidan) och insåg att jag nog måste rehaba min vänsteraxel. Efter pacemaker-operationen är den inte riktigt sig lik och det känns som att jag bara har 2/3 av den styrkan som jag har i höger axel. Störigt!

Jag sitter och tittar på gamla bilder på mig, bilder som är 3-4 år gamla. Jag blir så ledsen när jag ser bilderna och samtidigt tänker på hur mycket tid jag lagt på att må dåligt över hur jag ser ut och är, istället för att se hur snygg jag faktiskt var!! På ett sätt är det dock skönt att känna att man en gång haft den kroppen som man nu kämpar för att få, det borde ju onekligen göra att det inte är omöjligt att få tillbaka den... Även om kroppen faktiskt sakta förfaller efter det att man fyller 25... Jag vill inte bli trådsmal, jag vill inte bli någon "size zero" eller se anorektisk ut. Nej, jag vill se sund och stark och kvinnlig ut. Jag vill se ung och frisk ut, och jag vill ha fullt med energi och kraft till allt jag vill göra. Jag tycker att det är fint med former på kvinnor, och jag vill ha både midja, bröst och rumpa, men jag vill ha muskler också, gärna lite synliga, och jag vill att det ska synas på mig att jag mår bra. Tror ni jag kommer lyckas?

Förutom de yttre fördelarna med att ta hand om mig själv, så vill jag också kunna njuta ordentligt! Jag vill kunna unna mig bra och god mat, och slippa ha dåligt samvete om jag äter en pizza på helgen eller köper godis på fredagskvällen. Jag vill äta mat som ger mig energi och kraft, och jag vill experimentera i köket och hitta nya och nyttiga maträtter som gör mig (och Rufs, så klart!) gott. Dessutom vill jag kunna njuta mer av livet i allmänhet. När man mår dåligt över sin kropp så går man miste om så mycket i tillvaron; jag vill kunna ta tillvara på varje dag, fullt ut! Att skämmas när man visar sig bland folk, att alltid känna sig lite sämre än andra eller inte klara av att ha sex på det sätt man egentligen vill, är inte roligt. Självklart så handlar det inte om vikten i första hand, utan om självkänsla och självförtroende, men för min del så hänger det ihop så fruktansvärt mycket.

Jag vill kunna känna mig fin om Rufs och jag ska hitta på något tillsammans, jag vill kunna känna mig fri och avslappnad och känna att kläderna sitter bra, jag vill kunna njuta av sex fullt ut, jag vill kunna vara mig själv i alla situationer! Och det vet jag att jag kan om jag trivs med min kropp!

Jag fattar bara inte hur jag kunde låta det gå så långt, hur jag kunde börja skita i mig själv så som jag faktiskt har gjort senaste åren. Det är helt otroligt, i negativ bemärkelse. Det är något i mina ögon som har försvunnit också, en glöd som fanns där innan som nu är borta. Men, den ska tillbaka, precis som min kropp! Och mitt blonda hår, haha! Jag saknar det verkligen, även om det innebär att jag kommer få blondera ihjäl mig när det väl är dags!
Det ska nog bli min belöning efter mina 15 kilo; att bli blond och korthårig igen :) Om Rufs samtycker, d.v.s.