Jag hatar att tvätta.

Eller ja, hatar är väl ett lite väl starkt ord, men nära på iallafall. Det är verkligen tråkigt. Dötråkigt, på riktigt. Det är typ fem steg mellan vår dörr och tvättstugan och ändå så drar jag mig för att gå dit och får alltid rusa i sista sekund, precis innan min tvätt blir inlåst för att passet är slut... Eftersom jag ogillar tvättandet så extremt mycket, så tvättar jag väldigt sällan. Jag tvättar när jag verkligen måste.

När alla fultrosor av mormorsmodell redan är använda och man har gått med omaka strumpor i en vecka, då tvättar jag. Det gör att det alltid blir väldigt mycket tvätt på en gång, förstås, typ hela garderoben...och då blir det ännu tråkigare att tvätta. Idag var det extra tråkigt, eftersom någon hade snott de där halvpraktiska vagnarna man använder för att flytta kläderna från maskinen till torktumlaren, och man därför fick plocka ett plagg i taget för att inte tappa dem på det jätteäckliga golvet och sedan tvätta om hela skiten. Dessutom glömde jag, i vanlig ordning, tvätten i tvättstugan och kom på det precis när maten var färdig och vi skulle sätta oss till bords. Jag var redan vrålhungrig och grinig, behöver jag säga att humöret sjönk ytterligare när jag tvingades gå och lasta kläder mellan maskin och tumlare i snigelfart innan jag kunde få mat i magen?

När jag blir rik ska jag aldrig tvätta. Jag ska anställa någon som gör det åt mig. Och betala henne eller honom dyrt, det förtjänar man om man tvingas tvätta hela dagarna.