Jag har funderat... Det händer faktiskt ibland, tro det eller ej ;) Jag tycker inte jättemycket om att gå i affärer, mest för att missnöjet med den egna kroppen blir så påtagligt men även för att det är så tydligt att de allra flesta kläder definitivt är skapade för "normala" människor. Jag är inte smällfet, det är jag fullt medveten om, men jag är mer än "mullig" och det har stundtals fått mig att fullkomligt skita i mitt eget utseende. Senaste tiden till exempel.
Jag har en kompis som är modell större, precis som jag. Hon är nog till och med större än vad jag är, men varje gång jag ser henne så slås jag av hur vacker hon är! Den här tjejen vet verkligen hur hon ska klä sig och ta hand om sig för att visa sig från sin allra bästa sida, och hennes extra kilon tänker man inte för en sekund på! Jag beundrar henne för det, för att hon på något sätt verkar vara så himla medveten om sin egen skönhet, och så medveten om att hon förtjänar att visa upp den. Förstår ni hur jag menar? Själv blir jag mest ledsen när jag tänker på min kropp. På ett sätt så älskar jag den, för den är så otroligt stark och har orkat så fantastiskt mycket trots ätstörningar, hjärtfel, överträning med mera, med mera. På så sätt är den grym, verkligen. Men utseendet på den gillar jag inte, och det stör mig så enormt! Särskilt när det gäller shopping och kläder.
Ibland försöker jag få det till att jag faktiskt inte bryr mig. Jag försöker få det till att jag anser att insidan är det enda viktiga och att det är helt och hållet frivilligt att jag inte bryr mig om hur jag klär mig eller ser ut. Det är ren lögn, inget annat. Självklart bryr jag mig. Vem gör inte det?
Jag tror inte att jag är ensam om att känna att man på något sätt inte förtjänar att visa upp sin kropp om man är lite större, jag tror att det är många som känner så. På något sätt far jag med en enorm dubbelmoral, eftersom jag dels tycker att man förtjänar att visa upp sin kropp och vara stolt av den oavsett hur man ser ut, men dels så tycker jag att man bör anpassa sina kläder efter sin kroppstyp... Jag gillar inte att se alltför stora människor klä sig i alltför tighta kläder, det gör jag faktiskt inte. Och jag är så rädd att jag ska bli en sådan som klär mig osmakligt och tror att jag är 25 kilo lättare än jag faktiskt är, så därför väljer jag istället att gömma mig totalt. Varför?
Rufs säger ibland att han skulle vilja att jag hade lite mindre pösiga kläder, och jag antar och hoppas att han säger det för att han tycker om min kropp och gillar det han ser, och om det är så-varför kan jag då inte bara göra det? Varför kan jag inte bara köpa de kläder jag tycker är fina, och strunta i att min kropp är 15 kilo för tung?
Varför ser man bara modebloggar skrivna av smala tjejer? Varför är det så svårt att hitta snygga kläder om man är lite större? Varför hittar man alltid billiga kläder i SMÅ storlekar men inte i större? Hur ofta ser man kläder som skulle sitta bra på en större kropp, för 99 kronor i affärerna? Det är oftast bara minimala linnen och minikjolar som säljs till sådana priser.
Detta är inget försvarstal för att slippa gå ned i vikt; jag ska fortfarande gå ned mina 15 kilo, men jag menar bara att man borde ha rätt att må bra med sig själv oavsett hur man ser ut.
Jag tänker iallafall försöka sluta skämmas för mig själv under tiden jag går ned i vikt. Det börjar med mina två klänningar, och jag ska hädanefter bry mig mer om hur jag ser ut och mindre om vad jag tror att andra ska tycka. Så det så.
