67.9

67.9 väger jag nu plötsligt. Hur det nu är möjligt att plötsligt tappa 1.1 kilo vätska är ju ett mysterium, men nåja...katastrofen var inte lika stor som jag trodde iallafall.

Bara 2.9 kilo kvar tills jag får köpa min mobiltelefon nu iallafall!!

Klantig!

Jag har glömt min tvätt i tvättstugan, och nu kommer jag inte in, för resten av kvällen är bokad.

Attans. Mina favoritjeans och massa andra fina kläder ligger ju där!!!

Sjuk?

Jag tror jag börjar bli sjuk. Känner mig febrig och har ont i halsen. Jättekul.

Vågar inte träna idag, ifall det verkligen är så att jag är sjuk, men jobbet ikväll ska jag nog orka med iallafall!

Tänk att man alltid blir sjuk när det är som minst läge för det... Typiskt, visst är det?

69.

Jag är tillbaka på 69 i vikt. Fanfanfan. Det var ju där jag började för massa veckor sedan!! Eller ja, egentligen vägde jag 72-73 när jag började, men jag glömde bort den exakta vikten så jag började räkna från 69.

Jävla skit iallafall. Så går det när man tappar kostmotivationen för ett tag.

Gissa vem som blir utan mobiltelefon på obestämd framtid? Just det! Bullen!

Spinning m.m.

(Där jag pekar är jag konstigt svullen. På båda sidorna. VAD är DET för något?!)

Det var riktigt roligt att gå på Louise spinningpass!! Hon kommer bli en grym instruktör, fast det visste jag ju redan innan :) Så jäkla bra musik hade hon plockat fram också! Pepp på hög nivå, minsann. Och hon verkade inte ett dugg nervös heller, vilket är galet bra gjort... Man ÄR nervös när man kör för folk första gången, konstigt vore det annars. Men det märktes verkligen inte ett dugg om hon var det! Hennes klasser kommer lätt bli mina favoritpass i höst, utan tvekan! Illa bara att hennes klass på Turion krockar med min kvällskurs på GU... Nåja, jag hoppas ju att jag slipper den kursen ändå efter Urval 2 :)

Jag orkade verkligen inte cykla så hårt som jag hade velat, kroppen är helt kass idag och hela jag känner mig som en hög gelé på något konstigt sätt. Dessutom hade jag astma genom hela passet, trots fem (!!!) doser bricanyl. Jag är jättesvullen i ansiktet också, och visst kan det bero på att jag ätit lite mer kolhydrater än vanligt, men jag har ju inte direkt frossat i kolisar heller så det verkar lite underligt... Det är liksom som två "påsar" mellan käkbenet och öronen, så att jag ser ut lite som en jordekorre... Riktigt skumt.

Nu ska jag duscha och krypa till sängs. Imorgon blir det karaokejobb på Haket igen, och sedan är det jobb som personlig assistent hela helgen.

No more!

(Dagens kvällsmat! Nutrilettbar, keso med kanel och ett hackat äpple. En bit brieost blev det också, bara för att den skulle ta slut så den inte fanns hemma mer :P )

Nu är det nog! Nu har jag ätit upp det sista onyttiga som fanns hemma (en bit brieost), så nu är det slut med fusket. Inte för att jag har ätit sådär hemskt dåligt de senaste två dagarna, men iallafall...
Kylen och frysen är full med nyttigheter, och jag är pepp!

Någon energi till kostprogrammet har jag dock inte just nu, tyvärr. Men äta nyttigt och ligga runt 1300 kcal kan jag ju göra ändå, bara det att jag behöver variation just nu.

Some days...

Vaknade alldeles svullen och halvdöd efter 12 timmars sömn, och hade lätt kunnat sova 12 timmar till om jag fick. Suck.

Dagen började ju med andra ord rätt kasst, och den fortsatte liksom i samma stil då jag fått svar från CSN ang. min fråga om återbetalning. Tydligen är jag återbetalningsskyldig nu, eftersom jag ännu inte lämnat in någon ny ansökan (vilket jag inte gjort för att jag fortfarande väntar på urval 2), och eftersom jag inte har betalat räkningen så kommer de heller inte att bevilja något nytt studielån för mig. Jag har ju en skuld till dem, tycker de. Nu har jag iaf lämnat in ansökan, och räkningen ska vara betald idag (men jag har inte ett öre), så vi får väl se hur det går.

En bra sak är i alla fall att Louise ska köra sitt spinningpass redan ikväll!! Hon börjar ju instruera nästa vecka, men hon ska köra ett provpass redan idag :) Grymt skoj! Med andra ord blir det spinning istället för Combat för mig.

Nu ska jag sura lite till över CSN, och över att vågen bara verkar gå uppuppupp.

Så gött!

(Dagens middag! 2 quornfileér i ugn, kokta grönsaker, keso och ajvar. Mums! Det blev äppelskivor med brieost senare på kvällen också... Det kan man väl få när man har varit duktig och pluggat och tränat hårt?!)

Japp, det är det! Det är så gött när Rufs hjälper mig massor med matten, så att jag faktiskt bara hade 3 fel av 20 frågor på DTK-delens övningsprov! Inte riktigt min förtjänst dock, eftersom jag definitivt inte hade klarat av det utan honom... Jag frågar hela tiden hur man ska göra, och jag befarar att han snart kommer tröttna på mig, hehe... Tänk om man hade varit begåvad med logiskt tänkande - vad mycket lättare allting hade varit då!

BodyPumpen idag var för övrigt asgrym. Jag gillar instruktören, Johanna, riktigt mycket! Hon är sådär överkäck och skitpeppig hela tiden, och dessutom är hon lite smårund men grymt vältränad. Motivation på hög nivå! Helt sjukt vad svag jag blivit dock... Försökte maxa på bröst och biceps idag; körde 12 kg på bröst och 10 kg på biceps. Jag trodde fan att min sista stund var kommen, haha! Bröstlåten gick dock över förväntan, efter pacemakeroperationen har jag blivit så galet svag i vänster bröst/axel/arm att jag blir rädd för mig själv. Men det gick ju bra ändå!

Kom på att det nog ingår simning i mitt Sats-kort också, så på söndag innan jobbet tänker jag ta mig ett par längder i bassängen! Simning är grymt bra träning, och det var alldeles för länge sedan jag vågade mig på något sådant!

Förresten så bestämde jag mig idag för att behålla Sats-kortet. Jag klarar mig inte utan Les Mills-klasserna, så enkelt är det!

Nu ska jag nana och imorgon blir det upp och plugga igen... Känns som jag börjar komma in i det lite mer nu, gött det! Förresten kom jag på att jag har bråttom att nå mitt delmål på 65 kilo.. Jag har sagt upp mitt mobilabonemang, och det slutar fungera 8e augusti eller där omkring... Kommer ju bli utan telefon om jag inte sätter fart nu, hehe...

Ny artikel!

Nu ligger en ny artikel uppe på Helt Ekologiskt, och jag står för både text och bild. Gå in och läs, vetja! Det är inget mästerverk, snarare tvärtom faktiskt, men det är inte alltid orden vill komma till en när man behöver dem! Klicka här för att läsa!

Lyxmackor!

(Lyxmackor till lunch! Ni kan väl bortse från att klockan är 15.00 och jag fortfarande har pyjamasbyxor på mig... Jag är faktiskt vaken, och har till och med pluggat!)

Det är underligt att allt plötsligt kan kännas så mycket bättre! Nu är jag totalpepp på allt igen, som genom ett trollslag, och jag ignorerar det faktum att min kropp är mindre pepp :)

Har lyckats plugga lite och det går väl inte direkt bra, men inte skitdåligt heller, så jag antar att jag ska vara lite nöjd... Det blir mer pluggande ikväll. Diagram och kartor. Gud så roligt! (Eh...)

Nu blir det lyxmacka-lunch bestående av grovt bröd och massa gött pålägg. Keso och olivcreme på den ena, och ajvar och brie på den andra. Och lite grönsaker såklart. Ett äpple får vara med också.
Vet ni vad? Jag ska fixa det här. Jag ska gå ned mina kilo och hamna på sköna 54 lagom till november, och jag ska få över 0.8 på högskoleprovet så jag kommer in på journalist i Kalmar. Och jag ska ta tag i musiken igen också... jag måste bara våga först.

Duktig Bulle!

(Tummen upp! Bullen har varit duktig!)

Min kropp strejkar idag också. Jag kom nästan inte upp ur sängen. Oavsett vilken tid jag lägger mig så vaknar jag inte till liv förrän fram på eftermiddagarna, och det är grymt irriterande.

Rufs är på födelsedagsfrukost och firar sin vän Sanna, som alltså fyller år, och jag sitter och försöker hålla ögonen öppna och inte somna i frukostskålen. Det går lite sisådär faktiskt.

Men, duktig har jag varit iallafall! Jag har bokat en läkartid hos min husläkare, och även bokat om min tid för kontroll hos pacemakermottagningen! Jag fick ju en tid dagen innan vi kommer hem från Stockholm (åker nästa helg) och det är ju lite svårt att gå på den då... Men nu är jag ombokad och klar, och har även fått en läkartid!

Pacemakern kan verkligen behöva kollas, för jag får fortfarande ryckningar i vänsterarmen när den pacear (och hur stavas det svengelska ordet??)i förmaken... Känns ju inte helt okej, kanske.

Nu ska jag försöka skriva artikeln om festivalen vi var på. Har "bara" 1 A4-sida på mig, och jag tycker det är galet svårt att skriva kort... Men men, jag bör väl träna på det, I guess!

Dåligt samvete!

(Dagens middag! Resterna från gårdagens quorngryta med ris och keso. Tre cornicorns gömmer sig där bakom också :) Det blev en massa digestivekex och brie på kvällen också, men jag orkar inte vara ledsen för det. Jag är mest glad för att jag är lite gladare nu än de senaste dagarna!)

Inte för något jag har ätit, alltså. Faktiskt inte ens för de 9 (!) digestivekexen med brieost som jag kalasade på under kvällen. Nej, jag har dåligt samvete för att jag inte pluggar till högskoleprovet. Idag har jag inte pluggat över huvud taget, dumma jag.

Om jag inte pluggar så kommer jag aldrig komma in på journalistprogrammet, och det vill jag ju så väldigt gärna göra. Jag tycker dessutom att mattepluggande faktiskt är ganska roligt (i alla fall när jag förstår, och märker att jag lär mig något), så jag vet verkligen inte varför jag inte gör det.

Kanske är det återigen det där med att vara rädd för att lyckas? Jag tror att man kan bli så van vid att misslyckas, eller snarare van vid att välja att misslyckas, att allt annat känns skrämmande. Jag fattar inte varför jag inte bara försöker! Det kan ju inte gå mer än åt helvete, faktiskt, och skulle det göra det så kan man ju försöka igen.

Rufs berättade att hans syster kanske också ska söka journalist i Kalmar! Det vore roligt om både hon och jag kom in och hamnade i samma klass. Jag känner henne inte alls bra, men jag gillar henne!

Imorgon ska jag nog ta upp mitt morgonpromenerande igen, om kroppen inte strejkar, och sedan SKA jag plugga. Hela dagen lång. Eller ja, i alla fall fram till träningsdags vid 17.00.

Nattinatt!

Fan vad trött jag blir!

I dubbel bemärkelse, faktiskt. Dels blir jag trött fysiskt när jag har proppat i mig skitmat i flera dagar, och det känns rejält under träningen... Orkade ingenting på Combaten idag. Sedan så blir jag även så trött på att vara trött, och även om det inte enbart har med kosten att göra (utan även med mitt övriga fysiska mående) så står det mig upp i halsen att alltid vara trött.

Nu tänker jag sluta krångla. Emotionellt överätande kan slänga sig i väggen, för jag har ingen lust att äta onyttigt för att döva känslor, och inte orka träna som jag vill för att kroppen är full med mättat fett och vitt socker. Nej, jag vill träna för att jag gillar det, jag vill äta bra saker för att det är gott och jag mår bra av det och jag vill gå ned i vikt för att jag behöver det.

Så. Nu är Bullen tillbaka. Pepppepp!

(Fast nu har Rufs gjort en kopp varm choklad till mig, sådan där riktig med socker och kakao alltså, och det tänker jag bannemej dricka! Middagen blir hyfsat nyttig iallafall, och imorgon är det full fokus igen!)

Konstig klump av oro.

Snart är det combat-dags! Kroppen känns seg och konstig idag också, men inte lika illa som igår så nu ska det nog gå bra att träna ordentligt!

Jag har en konstig klump av oro i bröstet, och jag hoppas jag kan träna bort den. Den har ingenting med mat, kropp eller vikt att göra, men den är otroligt störande och hur mycket jag än försöker så går det inte att bara tänka bort den. Hoppas träning hjälper, som sagt.

De senaste dagarna när jag har mått dåligt, så är det så mycket som blivit förstört. Saker som nog inte går att reparera igen. Nu får jag göra det bästa av situationen och se framåt istället.

Bullen vill!

Jag VILL bli journalist. Har suttit och läst ännu mer om utbildningarna nu, och jag villvillvill så jäkla gärna bli journalist!!

Frågan är om jag kommer klara av det... Det är ytterst tveksamt.

Jag tycker inte om att jag alltid vill sådant som är så mycket över min nivå. Suck.

Om jag bara inte hade varit så korkad, så hade jag kanske klarat av det där högskoleprovet, så att jag åtminstone hade kunnat ha en liten chans att komma in...

Lite blandat.

Nu är det snart sovdags. Det blev "Into the Wild" och glass nu på kvällen, men nu kallar sängen på mig. Rufs ligger redan nedbäddad och läser sina Harry Potter-böcker som han fick med posten idag, och han ser så grymt mysig ut där han ligger, med täcket upp till näsan, så att jag tror jag får skynda mig att krypa ned!

Jag hoppashoppashoppas att jag kommer må bättre imorgon än idag. Jag är så trött på att läkarna aldrig kommer på vad det är för fel på mig, och även om det känns som att de tar mig på allvar, så verkar det som att de är lika handfallna som jag när det kommer till vad det kan vara. Det gör mig galen.

Hur som helst så hoppas jag att jag kan ta mig upp tidigare imorgon (imorse var jag i stort sett förlamad i hela kroppen fram till 13.00. Det är faktiskt så det känns; som att jag är förlamad!) och plugga. Det behövs verkligen, för idag gick det inte bra. 16 av 20 rätt när jag övade på DTK-delen till högskoleprovet... och då hjälpte Rufs mig massor på jättemånga av uppgifterna.

Nåja, sömn var det. Imorgon är det BodyCombat igen!

Kaos.

Nu strejkar min kropp. Jag kom upp ur sängen klockan 13.00 och är alldeles svullen överallt och kan knappt hålla balansen när jag står upp. Det är verkligen något fel med mig!

Någon träning blir det inte idag, även om jag gärna vill, men det känns inte snällt mot kroppen att träna när det känns som den ska fall i bitar när som helst. Nåja, jag får träna på lördag istället så att antalet pass för veckan blir korrekt iallafall!

Hade det varit för ett par år sedan hade jag tränat ändå, men nu vet jag att man måste lyssna på kroppen också!

Ursäkt.

Jag ber om ursäkt för de senaste blogginläggen. Det här är en positiv blogg, där motivation och inspiration ska vara nyckelorden och där framgång ska kunna speglas i bilder och glädjerop, men, de senaste dagarna har jag helt enkelt inte hittat rätt känsla. För det ber jag om ursäkt till er, mina läsare. Det utlovas bättring. Så känns det i själen i alla fall.

Mätning och vägning får vänta en vecka, för jag saknar balansen och styrkan det kräver. Det har varit så mycket annat som tagit min energi de här dagarna, saker som inte alls har med mat eller vikt att göra, men som ändå tagit musten ur mig, och som jag nu tänker förpassa långt bak i minnet för att sedan plocka fram när det passar sig bättre. Nu passar det inte alls. Det är saker som handlar om framtiden, och eftersom det stundvis inte känns som jag har någon (jag pratar om framtida karriär här) så är det bara stressande. Därför slutar jag tänka på det nu, tillsvidare. Jag fokuserar på högskoleprovet istället.

Kroppen känns svullen och äcklig nu, efter alldeles för mycket känslomässigt ätande senaste dagarna, men jag är positiv trots det! Kost-motivationen är tillbaka med full styrka, och jag är tokpepp igen! Imorgon är det BodyPump som gäller, och min stackars kropp ska få vila sig från kolhydrater. Det blir en "förmiddagsfasta" imorgon, med juice och buljong (som förvisso är kolhydrater, men det är i alla fall inte rent socker...) för att få ordning på min mage igen, och sedan bär det av mot första delmålet igen!

Ett steg i fel riktning är just ett steg i fel riktning. Kör man fel med bilen så ställer man inte in hela resan för det, eller hur? Nej just det! Man tar reda på rätt väg och sedan gasar man på lite extra för att vinna tid :) Godnatt!

Bättre.

Nu är det bättre. Det var nog bara någon form av urladdning jag behövde; ett par dagar med ångest och skitkänslor - och nu är jag tillbaka på banan.

Jag hatar när mitt mående går ut över Rufs, och vi bråkar och allting känns som att det ska rämna och försvinna bort. Så blir det ganska ofta, när jag har mina dåliga perioder. Nu är det i alla fall över, och jag har nog lärt mig ett par saker på vägen.

Skrivit ut massa gamla högskoleprov har jag också gjort, så nu blir det hårdträning i matte framöver!

Nu tar jag nya tag. Fasen vad skönt det känns.

Midnattsångest.

Ibland hälsar den fortfarande på.
Den där otäcka, klibbiga, kvävande, svarta.
Den där gastkramande, heltäckande, genomträngande.
Den välbekanta.

Mina damer och herrar, får jag lov att presentera: Fru Ångest! Eller om det är Herr Ångest? Jag vet inte riktigt. Det var ju Fru Bulimi, så Herr Ångest kanske är mer rättvist?

Ikväll är en sådan natt när jag inte får vara ifred för tankarna, och det dumma är att de inte bara handlar om mat. Hade det varit så, så hade det varit lättare. Det är tankar jag känner igen. Men de handlar inte om mat, kropp och vikt i ett enda virrvarr, utan de handlar om så mycket mer. De är flyktiga och ogreppbara, men de är, och de känns. De känns ordentligt. Under huden och in i benmärgen, och jag hade nästan glömt hur det kändes. Konstigt va? Tänk att man kan glömma sådant, när man levt med det varje dag så jäkla länge!

Men jag vet nu.
Jag vet att det går över.
Jag vet att jag vaknar imorgon och då är de borta, tankarna.
Jag vet att klyschan är sann, och att det som inte dödar härdar.

Jag vet att jag kommer ge den där Herr Ångest en riktigt fet BodyCombat-sidekick och skicka honom dit pepparn växer, för här har han minsann inget att hämta!

Jag är värd mer än så. Definitivt.

(En annan sak jag vet är att jag inte kommer ha uppnått mitt viktmål imorn, trots att jag faktiskt redan uppnått det en gång. För mycket mat (kolhydrater, alltså massa extra vatten på kroppen) och en viss tid i månaden sätter käppar i hjulet. Men snart så! Snart är jag där! Nu är kostmotivationen tillbaka igen!)

Det viktigaste.

Rufs har lagt sig. Jag tittar på Ghost.

Rufs är alltid, alltid, alltid det viktigaste för mig. Bara jag får vara med honom och vara hans Bulle så kan jag klara vad som helst.

Det finns inga ord för hur mycket jag älskar honom, och jag kan inte få honom att förstå hur viktig han är för mig.

Ibland är jag så rädd att jag inte ska räcka till.
Det finns ju så många andra som är bättre än jag är.

(Jag skriver mer om Skåne-trippen imorgon. Nu vill jag bara kramas.)

Skåne nästa!

(Galet trött Bulle, som nu ska ha roligt på Eko-festivalen i Veberöd!!)

Jepp, efter tre timmars sömn är vi uppe med tuppen och ska med tåget till Skåneland :) Datorn får stanna hemma och därför måste ni ge er till tåls tills ikväll innan det kommer uppdatering. Apropå hemma och hem så åker vi första-klass på hemvägen! Jag tycker det känns så lyxigt! Hihi! Gratis frukt och kaffe, det är fina grejer det!

Jobbet igår var rätt skoj! Mannen som skrivit "Kebabpizza Slivovitza", ni vet den där schlagerlåten, brukar hänga på Haket, och igår var han där och sjöng sin egen låt på karaoken! Han gjorde det så jäkla bra, och hela stället dansade och sjöng med! I sådana lägen är det rätt sköj att vara karaokevärdinna :)
Lön fick jag också! Det ska firas med köpekaffe på centralen innan avgång. Ingen första-klass på ditvägen inte, så den här gången får jag betala för kaffet :)

Ikväll kommer jag tillbaka med massor av bilder och nyheter från eko-festivalen! Hej så länge!

Vågen visade lite oroande siffror nu på morgonen, men jag tror det beror på att det är "den" tiden i månaden. Då är det ju lätt hänt att gå upp lite, tillfälligt.)

Dags för jobb!

(Min middag! Gott, och fan så mycket bättre än senaste dagarnas ätande.)

Nu bär det av till Haket för karaokejobbande. Middagen är i magen, och det blev kokt blomkål, morötter och broccoli med ca 150 g keso, lite pestodressing och så 3 cornicorns. Till efterrätt blev det ett äpple. Nu är jag så galet sugen på cola zero, hur ska det här gå?!

Imorgon blir det som sagt äventyr! Rufs och jag åker till Veberöd på ekologisk festival, och vi ska skriva reportage för Helt Ekologiskt! Klicka på länken så kan ni läsa mer om festivalen också, i en artikel som jag har skrivit!

Magen är fortfarande svullen och nu gör den ont också, men jag kan inte göra så mycket åt det...

Min konstiga kropp.

(En gång i tiden var jag blond, och dessutom hade jag massor av energi. Iofs så hade jag massor av ångest också, men energin skulle jag gärna vilja ha tillbaka. Ångesten är jag glad att jag är av med, dock.)

Ujujuj. Jag är helt slut. Energin räckte inte riktigt till BodyCombat, och jag tror att det är dags för en vilodag. Det blir det ju nu också, imorgon blir det minsann ingen träning! Imorgon blir det äventyr med Rufs istället, men mer om det senare :)

Hur som helst, min konstiga kropp var det. Jo, jag var ju helt slut på passet, och det kändes som att jag verkligen mesade samtidigt som jag körde så hårt jag orkade på något sätt. Nu är jag hemma igen och magen är alldeles svullen! Det känns som att jag har ätit MASSOR, jag är nästintill hets-svullen om magen (ni med bulimi vet nog vad jag menar?), trots att jag har ätit ganska så lagom och dessutom är nytränad. Hur konstigt är inte det?!

I duschen höll jag på att kräkas när jag böjde mig framåt, för att magen beter sig som att den är knökfull. Skumt. Jag har ätit 1 skål vaniljyoghurt med müsli och ett äpple till frukost, och till lunch blev det en hård smörgås med sallad och keso, en mjuk, grov smörgås med sallad och (mycket) brieost och 1/4 vattenmelon. Det är ju ingen hetsätning direkt...men ändå så beter sig kroppen som om det vore det. Suck.

Nu ska jag slappa lite och hoppas att kroppen skärper sig så jag kan äta middag innan det är dags att jobba.

Förresten kom jag just på att mina 66.5 kg betyder att jag bara är 1.5 kg ifrån en ny mobiltelefon. Jejj!

66.5

Det är vad vågen visade imorse. 66.5 kg. Jag förstår inte det här, men det är ju gött att det går nedåt så jag tackar och tar emot!

Planen var att gå upp tidigt idag och försöka sätta mig och plugga, men tyvärr så kommer jag verkligen inte upp på morgnarna. Det går inte. Inte för att jag är lat eller så, men jag KAN inte gå upp!! Jag mår alldeles för dåligt för det, och ibland känns hela kroppen bortdomnad. Jag kan inte ens röra mig! Det är jätteläskigt, och jag borde gå till läkaren. Inte ens 10 timmar sömn hjälper liksom.

Det blir nog det där projektet som jag pratade om, förresten. ÄS-sidan, alltså. Ni verkade ju gilla idén! Jag ska börja skissa på det i helgen :) Om det är något särskilt ni vill ha med så säg till!

Bedtime, och en underlig överraskning...

Nu är det sovdags på Kemivägen igen. Bullen är trött som ett litet skräp!

Jag vägde mig förut, trots att jag hade tänkt vänta till söndag då det är väg- och mätdag. Jag var säker på att jag skulle ha gått upp efter den här veckans matkatastrofintag, men gissa vad? Jag hade gått ned!! 66.8 visade vågen, och jag har alltså lyckats ta mig förbi första delmålet på något mystiskt sätt. Hm... Uppenbarligen så ger träningen resultat trots skitmaten, och det gör mig mer motiverad till att äta bra framöver. Om jag får resultat med träning och skitmat, så kommer jag ju definitivt få bättre resultat med träning och bra mat! Det säger ju sig självt.

En annan anledning till att äta bra, som jag verkligen märkte av idag, är att jag inte orkar träna lika effektivt när jag har stoppat kroppen full med skit. Energin räcker liksom inte till, trots att jag har fått i mig mer än tillräckligt av kalorier. Energi från mättat fett och snabba kolhydrater kommer man inte långt på, det kände jag på combaten idag.

Förresten så tränade jag i linne idag, för första gången på över 4 år! Det ni! Jag var inte direkt stolt över bilden som mötte mig i spegeln, men jag skämdes inte heller. Ibland är jag så frisk att jag blir förvånad över mig själv! Jag tyckte till och med att man kunde se lite muskler under allt flebb, men jag kan ju ha inbillat mig! ;)

Nu ska jag krypa ned hos Rufs i sängen, imorgon blir det matteplugg på dagen (jag fattar ingenting!), Combat på kvällen och karaokejobb på Haket på natten. Kom dit och sjung och lämna mycket dricks, det behöver jag ;)

Projekt?

Jag funderar på att kanske dra igång ett projekt som jag höll på med för väldigt, väldigt länge sedan. Det är en hemsida och den är ätstörningsrelaterad (dock ingen pro ana/mia-skit, snarare tvärtom).

Skulle det vara bra att ha en sådan hemsida? Ett ställe för äs-folk, där vi kan läsa om varandras erfarenheter, få råd och tips för tillfrisknande, stötta varandra och lära känna nya vänner? Skulle ni bli medlemmar, ni som läser min blogg och har den typen av problem?

Hjälp mig bestämma mig!

Godnatt, nu får det räcka för idag.

(Nu går jag och lägger mig! Om jag är vaken en sekund till så dör jag, nästan i alla fall.)

Nu går Bullen och lägger sig. Jag har ont i magen för att jag har ätit för mycket och onyttigt, men jag orkar verkligen inte må dåligt över det. Jag har mått dåligt nog över vad jag ätit och inte ätit i mina dagar, så nu är det slut med alla sådana tankar. Det är inte världens katastrof att den här veckan blev totalt uppfuckad när det gäller maten, jag dör liksom inte av det, och det innebär ju inte heller att jag inte kommer nå mina mål... Alla tröstäter nog lite ibland, och det är så jag kommer se det; som att jag helt enkelt har dövat mina känslor med mat - igen.

Fast jag mår ju inte bra av det, så jag hoppas verkligen på en bra dag imorgon!
Det är skönt att träningsmotivationen är på topp i alla fall. Träning ger så mycket positiv energi när den utförs på rätt sätt och i rätt mängd, och det finns inget bättre än att låta alla negativa tankar och känslor få försvinna ut tillsammans med svetten, haha! Imorgon blir det BodyCombat, och jäklar vad jag ska fightas! Det kommer bli grymt :)

Men nu är det sovdags, definitivt!

Kass uppdatering.

Ledsen för det. Hela dagen har varit konstig och gått i ett, så jag har inte riktigt hunnit med. Det blev ett skönt rygg- och axelpass med Rufs på gymmet, och efter det personalmöte och schemaläggning för hösten.

Nu ska jag äta och sedan plugga lite. Det blev inget kostprogram idag heller, och jag väntar på att motivationen ska återinfinna sig. Träningsmotivationen är det inget fel på, men det är värre med maten. Jag tror det är för att jag är så ledsen just nu, av olika anledningar. Inte så att jag har ångest på något sätt, och det är inga "tjocktankar" som spökar, utan jag är ledsen för en del andra saker som jag hoppas kommer ge med sig snart, så när de sakerna är ur världen kommer motivationen tillbaka! Det är inte så att jag har gett upp precis, inte en chans!

Bad days...

(Onyttig men god middagsmat! En bar (54% protein) och 2 smörgåsar med brie/camembert, sallad, tomat, rödlök och paprikatapenade. Det blev ett äpple och 2 ballerinakakor senare också...)

Ja, det har jag verkligen haft nu. Iallafall när det gäller maten. Det blir fortfarande så ibland, att jag äter för mycket. Eller ja, äta för mycket kan alla göra ibland, friska som sjuka, men det handlar om vilket sätt man äter för mycket på. Jag gör det nog inte av "rätt" anledning, utan fortfarande på ett ganska destruktivt sätt. Det är som att jag gör det för att förstöra för mig själv på något sätt, och det är så felfelfel!

Visst, det är ju inte alls så illa som när jag var sjuksjuk, men det är tillräckligt illa för att jag ska göra allt för att sluta upp med dumheterna. Så, imorgon börjar jag med dieten, oavsett vad jag känner för när jag vaknar!
BodyPumpen gick iallafall bra, men Afro-passet gick åt skogen. Jag gick faktiskt ut efter halva passet, eftersom jag var så slut i benen efter pumpen :P Kunde knappt röra mig, haha!

Imorgon blir det ingen gruppträning för mig, men det blir styrka tillsammans med Rufs istället! Hinner inte med någon klass, eftersom det inte finns några lunchklasser och vi har personalmöte på kvällen. Kommer bli skönt med lite hederlig styrketräning faktiskt!

Nu är det sovdags, och imorgon ska bli en bra dag med lagom mycket mat, och inget dumt överätande!

Bullen kan!

Nu är jag lite stolt! Jag har faktiskt klarat av flera tal alldeles själv, när jag har pluggat med hjälp av övningsboken till högskoleprovet! Japp, alldeles själv och utan att be Rufs om hjälp. Åh, jag kanske kan lära mig?!

Och till "Anonym", som kommenterade förra inlägget: Givetvis är bönor och linser bra proteinkällor, men linser innehåller även mycket kolhydrater, plus att min mage inte är riktigt med på att ta hand om de där sakerna (ännu)... Så jag kan inte äta det mer än väldigt sällan om jag inte ska få jätteont. Jag har ju haft blödningar i tarmen pga av mina ätstörningar, så saker och ting fungerar inte riktigt som de ska. Så jag behöver något annat, något som är mer lättsmält för kroppen!

Och mest blev jag arg på att skillnaden är så stor mellan priset på quorn och animaliska, proteinrika produkter, då quorn liksom ska vara till för att mer eller mindre ersätta de animaliska produkterna för den som önskar.

Dyrt att vara veggie!

(Bilden kan kvala in som världens fulaste, men mackorna var grymt goda, och det var även baren! Alldeles för lyxigt egentligen, men imorgon blir det MYCKET träning, så det är nog ingen fara!)

Nu känns allt lite bättre. Rufs (som har jobbat som mattelärare och är något av ett matematiskt geni - vilken tur jag har!) har hjälpt mig plugga lite, och jag fattar nog lite mer än jag trodde... Jag ska nog lyckas pricka in något rätt på det där förbaskade högskoleprovet iallafall!

En sak slog mig här om dagen när vi var och storhandlade. Jag är vegetarian, men jag äter ost och vissa andra mejeriprodukter. Dock försöker jag undvika vanlig mjölk eftersom jag inte tål det så bra. Jag tränar mycket och vill få i mig rikligt med protein, och jag är väl medveten om att som vegetarian går det inte att leva enbart på sallad.

Det som slog mig var hur mycket billigare storhandlingen blev för Rufs del än för min, eller ja, vi handlade för ungefär lika mycket pengar men han kom hem med så mycket mer än vad jag gjorde! Visst, det finns alltid billiga varor att tillgå om man kan tänka sig att bara äta halvfabrikat och pasta med kethup, men det vill varken han eller jag göra, så därför handlar vi inte sådant. Men, han köpte t.ex. mängder av tonfisk och ägg, och korv med hög kötthalt (inte så bra mat iofs, men ändå) som proteinkällor, och jag stod och hängde över frysdisken och jämförde kilopris och proteinhalt på olika quornprodukter. Quorn kostar runt 100 kr/kilot, tonfisk i vatten kostar ca 30 kr/kilot. Ni förstår vart jag är på väg va?

Och visst, kikärter är skitbilligt och proteinrikt, om man vill hålla på och blötlägga och göra egna biffar och stå i köket en evighet för att man vill ha middag. Och man kan vara förutseende och göra storkok och frysa in och hålla på och samla vuxenpoäng till förbannelse om man orkar, men ibland orkar man inte!

Min poäng är att det är dyrt att vara vegetarian och träna. Om man dessutom samtidigt är student (d.v.s. fattig) är det ännu tuffare. Runt 30 kr för 312 g quornfilé känns i plånboken; en sådan förpackning räcker ju inte en evighet precis, och tofu är minst lika dyrt...

Nu har jag iallafall bunkrat upp i frysen med quorn, och de sista enkronorna i plånboken gråter av ensamhet. Det händer ganska ofta att jag funderar på att börja äta kött igen, iallafall fisk och kanske ägg, men varje gång slutar det på samma sätt. Jag tänker på hur det skulle kännas att stoppa "det där" i munnen, och så vänder sig magen ut och in litegrann.

Jag har varit vegetarian sedan jag var 12 år, jag åt fisk fram till för något år sedan, men då slutade jag även med det eftersom jag helt enkelt inte klarar av tanken på att det är ett dött djur jag ska tugga i mig. Jag är inte vegetarian på grund av mina ätstörningar, och jag vet att vissa typer av kött till och med kan vara riktigt nyttigt, men jag klarar helt enkelt inte av det. Smaken, konsistensen, lukten...det funkar inte för mig. Jag säger ingenting om andra som äter kött, jag lägger mig inte i utan tycker att man ska äta det man mår bra av, men för egen del så tackar jag nej till sådant som en gång haft en puls.

Det är tråkigt att det ska behöva kosta så galet mycket att äta på det sätt man mår bäst av, och det är näst intill omöjligt att spara både tid och pengar som vegetarian. Det tar ju lite längre tid att blötlägga kikärter och göra biffar på dem, än vad det gör att steka två ägg eller öppna en burk tonfisk och hälla över salladen, liksom...

Så, är det någon som har något bra tips på billig, snabb och proteinrik veggiemat så skriv, för bövelen, skriv!!

Nu ska jag sova minsann! Imorgon blir det sittstrejk (Läs här!), BodyPump + Sats Afro och mer matteplugg! Natti!

Body Combat - oh yeah!

Vad gött det var att träna! Combat är nog min favoritträningsform, faktiskt, precis som det var en av mina favoritklasser att instruera, på den tiden det begav sig. Jag körde rätt hårt idag, så där hårt att det snurrade lite i huvudet mellan varven och jag trodde jag skulle svimma, haha! Men men, jag tog mig igenom passet iallafall. Jag antar att en go träningsvärk väntar mig imorgon!

Men visst, ibland undrar man vad det är man egentligen utsätter sig för när man står där och håller på att tuppa av för att man är så utmattad, men efteråt är det alltid totalt värt plågan!

Nu är jag lite mer pepp än innan träningen, och ska äta middag och plugga till högskoleprovet... Några tal hinner jag nog med innan det är dags att krama kudden.

Middagen blir grov smörgås, massa sallad och en allevobar. Jag orkar inte vara hur duktig som helst idag, men jag är som sagt mer pepp nu, så imorgon - då jäklar!

Inte bättre än.

Den här dagen är inte bättre än gårdagen. Det är bara att acceptera; just nu har jag en kass period när det gäller både mat och annat. Jag har inte gjort något av det jag skulle idag, men ätit har jag gjort. Alldeles för mycket.

Nåja, världen går inte under för det, och jag hoppas att jag kommer må bättre efter lite träning. Det är Body Combat som gäller ikväll, och det borde onekligen få mig på bättre humör!

Är det någon mer än jag som känner någon form av "rädsla", eller vad man ska kalla det för, inför att faktiskt lyckas med viktnedgången? Jag är så jäkla nära delmål 1 nu, och jag tror att det är det som får mig att freaka ur och förstöra för mig själv! Någon som känner igen sig?

Nedbäddad Bulle.

Jag lägger ned nu, iallafall för ikväll. Usch och fy vilken pissdag. Dansaerobicen gick åt skogen; jag såg inte instruktören alls för jag fick en så kass plats, och dessutom är golvet i salen sjukt halt om man har teknikskor, så jag halkade mest omkring och var förvirrad. Fast det var en bra instruktör, han är grym, den där Niklas.

Någon diet blev det inte idag, för jag orkade bara inte. Jag ville vara ledsen och äta onyttigt och dränka mina sorger i glass. Dåligt gjort, jag vet, men jag orkar inte ens ha dåligt samvete. Det är ju en ny dag imorgon, och nu kör jag diet fram till 7/8 - utan ätardag emellan.

En annan sak som bidrar till att denna dag är skit är att vi skulle tvätta klädseln till vår soffa. När vi skulle sätta tillbaka klädseln tappade vi soffan. På min fot. Nu kan jag inte röra tån och det gör asont. Grattis till mig.

För övrigt så pippar grannarna under oss konstant, och hon låter som en älg ungefär. Uuäääh, uuäääh, uuäääääähhheee låter det genom deras öppna fönster, och idag har de bjudit på hela två omgångar fantastiska läten. Usch. Jag vill inte möta dem i hissen, det skulle bli galet pinsamt.

Nu ska jag sova, förhoppningsvis ska även grannarna det för annars får jag plocka fram öronpropparna. Har jag gått och blivit en gnällkärring?

KROPPSMÅTT 19/7

Midja: 78, 5 cm (-0.5 cm, totalt - 5.5)
Mage: 91 cm (- 2 cm, totalt - 5)
Stuss: 98 cm (- 3 cm, totalt - 3.5)
Byst: 98 cm (oförändrat, totalt - 3.5)
Arm Vä: 29.5 cm (- 0.5 cm, totalt - 1)
Arm Hö: 28 cm (+ 0.5 cm, totalt - 1)
Lår Vä: 53 cm (- 2 cm, totalt - 3 cm)
Lår Hö: 53.5 (- 1 cm, totalt - 3.5)
Vad Vä: 36 cm (oförändrat, totalt - 2.5)
Vad Hö: 36 cm (- 0.5 cm, totalt - 1.5 cm)

Vikt: 67.4 (- 1 kg, totalt - 2.6 kg)

Bullen = en fara. Iallafall i möblerade rum.

Jag har förstört vår spis, och missfärgat mitt favoritlinne.

Får jag lägga mig och sova nu?

Usch.

Den här dagen suger. Ångest och ingen energi alls.

Jag antar att man har sådana dagar ibland.

Hoppsan, vad tokigt allting blev!

Ojdå, den här dagen blev ju inte alls som den skulle! Nu är klockan plötsligt mitt i natten, och jag har gjort...ja, nästan inget av det jag skulle!

Spinningen var superskön imorse iallafall, och trots att jag var trött så gick det bra! Pulsen hängde med och så, det kändes som ett bra pass! Dock var instruktören mindre bra, men det funkade ändå :) Imorgon blir det dansaerobic på Sats, och det är riktigt skönt att vara igång med träningen igen!

Rufs och jag skulle ju styrketräna idag också, men eftersom gymmet här utanför hade stängt (de har tydligen inte öppet på lördagar...) och himlen öppnade sig totalt när vi gav oss av ned mot gymmet på V. Hamngatan, så vände vi faktiskt hem igen... Vi var blöta in på underkläderna efter bara ett par minuter ute, jag lovar!

När regnet hade slutat stack vi iväg och storhandlade istället (nu äger jag 40 kr fram till 27e, grattis till mig), och när vi kom hem orkade vi verkligen inte laga mat efter att ha kånkat, burit och svurit oss hela vägen från Willys - så det blev faktiskt pizza till middag... Fy på mig!

Lite dåligt samvete har jag faktiskt, känns som jag förstört hela fastandet nu, men imorgon blir det nya tag, med kostprogram och träning.

Nu måste jag sova, ska försöka gå upp hyfsat tidigt...

Kostprogrammet!

Här sitter jag och väntar på att gå till gymmet. Regnet vräker ned, men jag hoppas det har slutat innan det är dags för mig att gå... Hur som helst, här kommer kostprogrammet jag har tjatat om att jag ska köra:

Frukost: 200 g Lätt Vaniljyoghurt, 100 g äpple, 20 g hackade hasselnötter, 10 g proteinpulver
Mellis: 200 g soyamjölk, 20 g proteinpulver
Lunch: 150 g keso, blandade grönsaker, vinägerdressing (vinäger och kryddor), 20 g oliver.
Mellis: 200 g soyamjölk, 20 g proteinpulver
Efter träning: 125 g lättkesella, 50 g banan
Middag: 150 g quornfileér (i ugn), blandade grönsaker, 200 g spenat eller broccoli.

Ca 1269 kcal = 34% kolhydrater, 41% protein, 24% fett (vilket blir 99 % tillsammans, och det är lite underligt...)

Detta ska jag köra fram till 7/8, då kommer min syster på besök och vi ska på Madonna-konserten (!), och på söndagen den helgen åker jag till Sthlm med jobbet, så det blir ett par dagars uppehåll då. Men fram tills dess är det detta som gäller, med undantag för en "ätardag" nästa helg.

Jag är lite orolig för att proteindrinkarna ska bli jobbiga och tråkiga att fixa i ordning, men jag får helt enkelt anstränga mig :) Jag kommer nämligen inte orka äta något annat till mellis, eftersom jag hatar att bära med mig sådant när jag är iväg någonstans. I vissa aspekter är jag galet lat!

Nu är det dags för spinning, jag lovar att skriva om Harry Potter sedan!

Sång och fasta...

Åh, nu ska jag sooova! Fy fasen vad trött jag är!

Vi stängde lite tidigare idag, vilket är ganska skönt, men känns i plånboken. En timmes lön uteblev ju. Grymt kul på karaoken iallafall! Jag och en av stammisarna sjöng "Blowin' in the wind" a' capella, tvåstämmigt, och efter halva låten föll en annan av stammisarna in och tog en överstämma :) Det blev riktigt fint!! Sjukt svårt att hålla takten dock, med bara texten rullandes på skärmen, men utan musik. Men det lät riktigt bra, och nu saknar jag musiken ännu mer :(

Jag har bestämt mig för att bryta fastan, men jag ska göra det försiktigt. Jag vill verkligen orka träna ordentligt i helgen, och jag känner att mycket av "gifterna" i kroppen har försvunnit, och om jag inte äter så pallar jag inte med all träning jag tänkt hinna med.
Tycker ni att det är fel av mig, blir ni besvikna?

Helt ärligt så förstår jag inte hur jag klarade av att inte äta när jag var anorektisk. Det kunde gå 8 dagar utan någon som helst mat eller dryck (förutom vatten), och sedan åt jag ett äpple innan jag började fasta igen. Nu blir jag tokig efter tre dagar, och då har jag ändå druckit en massa juice!

Lite dåligt samvete får jag för att jag bryter fastan, men jag försöker att se det positivt. Jag känner att kroppen behöver mat, och det är ju en bra sak för en f.d. ätstörd!

Nu måste jag sova - ska ju upp och spinna skiten ur mig snart!!

Bryta fastan?

Jag funderar på att göra det. Bryta fastan, alltså. Är galet sugen, och har dålig karaktär, haha!

Jag har inte riktigt bestämt mig än, men eventuellt så kör jag igång med dieten imorgon redan, och äter enligt kostprogrammet de kommande veckorna. Rufs har också fastat idag btw, men han är så hungrig att han ger upp nu :P

Antingen så fastar jag vidare, men då blir det ingen träning imorgon, eller så bryter jag fastan, börjar med kostprogrammet, och tränar spinning och styrka imorgon förmiddag...

Vad tycker ni? Hjälp mig lite här!!

Jobbar inatt, så det kommer bli tufft att ta sig upp till spinningen som börjar 11.15... Men jag kan om jag vill, och om jag får äta d.v.s. Annars går det nog inte! Så, träna/äta eller inte träna/fasta fram till söndag?

Ajajaj!

Nu är vi hemkomna från bion! Filmen var riktigt bra, men omdömet får vänta till imorgon för nu ska jag krypa till sängs... Jag har en helt hysterisk huvudvärk och det känns som att ögonen ska ploppa ut när jag stirrar in i datorskärmen. Usch usch!

Herre min skapare, så skönt!

Att träna alltså. Body Combat is the shit, det är nästan så att jag måste behålla kortet på SATS bara för den sakens skull! Konstigt nog orkade jag köra hårdare än på länge, trots fastande och sömnbrist... Gött!

Nu: Dusch och iväg till Harry Potter. Jag återkommer med omdöme senare :)

Dags igen!

(Ungefär så här trött är jag just nu. Dock måste jag orka borsta håret innan jag går...som ni ser.)

Då var det dags igen! Dags att jobba alltså. Är galet trött eftersom jag knappt sovit någonting, men det går nog bra ändå, på något sätt. Det blev alldeles för lite sömn eftersom Rufs och jag tjafsade och missförstod varandra igår kväll, och nu är jag jätterädd för att han ska lämna mig eftersom jag bara fuckar upp hela tiden. För det gör jag. Särskilt när jag är trött, för då blir jag så grinig och lättretlig och han får alltid ta skiten. Jag måste skärpa mig!!

Efter jobbet blir det iallafall Body Combat, och efter det är det dags för Harry Potter! Åh, jag längtar - till bägge två!

Vad har ni för planer för dagen?

Fasta, dag 1.

(Det här lilla konstverket satt på en stolpe vid spårvagnen när jag var på väg hem från jobbet. Jag gick precis och funderade över min framtid och om jag kommer lyckas med allt jag vill göra - och så satt den bara där! "Av allt som finns att tro på, varför inte tro på dig själv?" Det är fantastiskt när sådant där dyker upp i precis rätt tid! Helt grym grej!)

Det blev 2 äpplen under dagen också, och lite mer juice än jag hade tänkt :P Har nog fått i mig upp emot 1500 kcal idag med juice, buljong och äpplena, men det är helt okej! Den här fastan handlar som sagt inte om att svälta mig eller försöka minska snabbt i vikt, och då är inte kaloriintaget det väsentliga. Huvudsaken är att jag får i mig ämnen som renar kroppen på slaggprodukter, och det har jag fått!
Hungrig har jag inte varit en enda gång, men däremot sugen - och kissnödig! Kroppen verkar redan rensa ut massa otäckheter, och det är bra!

Imorgon blir det träning också, BodyCombat, men jag kommer nog få ta det ganska lugnt eftersom jag fastar. Egentligen borde jag kanske vänta med träningen tills fastan är över, men jag längtar ju så jäkla mycket efter att få svettas ordentligt så jag kan inte vänta!
Hur som helst så har det varit en bra första fastedag och jag är nöjd, hoppas de resterande blir lika enkla och sköna! Nu ska jag sova, och kramas massor! Har inte sett Rufs på hela dagen, så jag har många kramar att ta igen :)

Bullen goes spara pengar!

Jag får panik av att jag är så jäkla slösaktig! Nu ska det sparas, minsann. I alla fall från och med måndag, nu kommer det ju kosta en del med juicerna och fastan fram till söndag. Men sedan ska det sparas! Det kommer behövas med tanke på den eventuellt stundande flytten, och alla andra saker jag vill göra.

Om jag bara köper snus på stock (en per månad), och håller mig till sådant som kostar under 200 kr så sparar jag 240 kr.
Om jag slutar dricka så mycket Cola Zero så sparar jag 450 kr (!!!).
Om jag slutar köpa mat och småfika på stan (kaffe, frukt m.m.) så sparar jag 1200 kr.
Om jag slutar handla så in i helvete mycket på Konsum, och börjar storhandla på Lidl/Willys istället så sparar jag...massor.

Det är över 2000 kr/månad som jag kan spara riktigt enkelt, och med tanke på att jag bara är en fattig student så borde jag verkligen göra de där förändringarna...

Det ska bli gött att spara pengar!

Mål,delmål och belöningar! (Och ny kategori)

(Det här inlägget ligger i en ny kategori; Diet och motivationssnack. Här kommer jag samla all info om min diet, hur det känns mentalt, hur kroppen mår o.s.v. Matintaget kommer som vanligt ligga under "Dagens mat" och träningsrelaterade inlägg under "Träning", men allting annat som rör min viktnedgång hamnar här!)

Nu är jag hemma från jobbet och ska snart krypa till sängs för att sedan gå upp och jobba igen. Det blir jobb även på torsdag (dock förhoppningsvis bara halva dagen, annars missar jag ju Harry Potter!) för min del, rätt gött med 20 timmars extra lön faktiskt :)

Nu sätter mitt projekt igång på riktigt igen, och jag startar som sagt med en detox för att sedan dieta stenhårt ett par veckor framöver. Jag är så galet pepp ska ni veta!

Något som jag tycker är viktigt när man försöker åstadkomma något (som en viktnedgång, till exempel), är mål, delmål och belöningar. Målen ska vara tydliga, enkla att definiera, och vägen mot dem ska vara lätt att förstå. Belöningarna ska vara eftertraktansvärda (Är det ett ord??! Om inte så uppfann jag det precis.) och skapa lust och motivation. Så, här kommer därför mina mål och belöningar för min kommande "viktresa":

Startvikt 14/7: 69 kg
Delmål 1, 26/7 : 67 kg (Hyra en riktigt bra film, dricka gott thé - mysa!)
Delmål 2, 16/8: 65 kg (Köpa mig en ny mobiltelefon!)
Delmål 3, 6/9: 62.5 kg (Köpa mig en ny akustisk gitarr!)
Delmål 4, 27/9: 60 kg (Unna mig en massage- eller naprapatbehandling!)
Delmål 5, 18/10: 57.5 kg (Hyra en riktigt bra film, dricka gott thé - mysa!)
Delmål 6, 1/11: 56 kg (Hyra en riktigt bra film, dricka gott thé - mysa!)
MÅL 15/11: 54 kg (Mysdag på Hagabadet tillsammans med Rufs!)

Jag vill helst inte ha belöningar som är alltför dyra, eftersom resten av sommaren och hösten kommer handla mycket om att spara pengar för min del, men de saker jag belönar mig med är saker som jag hade handlat i vilket fall som helst, eftersom jag behöver dem. Då är det liksom bättre att ge dem dubbel mening, genom att göra dem till belöningar. Och skulle jag inte klara av ett delmål, ja då får belöningsprylen helt enkelt vänta tills vikten är ikapp!

Film-myset är dock mest en symbolisk belöning, och dessutom nästan gratis, massagen kan jag få betald av min arbetsgivare och Hagabadet, det är... Ja, man måste ju faktiskt få fira rejält när man kommit i mål!

Men, observera! OM jag skulle vara nöjd med min kropp tidigare än vid 54 kilo, ja då stoppar jag där. Jag vill inte ned mer än till där jag trivs. Inte en chans. Jag kanske är nöjd vid 60 liksom, och då är det bara en finfin bonus!

Nu ska jag hoppa in i duschen, imorgon börjar detoxen! Pepp pepp!

Tillbaka.

Tillbaka i verkligheten. Sitter på jobbet och har knappt hunnit förstå att vi är hemma, haha! Ikväll blir det mer uppdatering...jag är ju faktiskt inte här för att blogga, utan för att jobba :)

På begäran: Om min kompis Pacemakern.

(Så här skitläcker var jag precis efter operationen... De sade att man inte skulle ha så ont efteråt, men fasen vad ont jag hade!! Det syns nästan på mitt smått plågade ansiktsuttryck, haha!)

Linda frågade om min pacemaker och varför jag fått den, och jag svarar här istället för att lämna en jättelång kommentar till henne. Det kanske finns någon mer som tycker det är intressant :)

Jag fick min pacemaker inopererad i januari detta året, för att jag har ett AV-block 2, på gränsen till 3. Det innebär att AV-knutan i hjärtat är trasig, och det är den som skickar elektriska impulser från förmaken till kamrarna att det är dags för hjärtat att dra ihop sig/slå ett slag. När knutan är trasig går impulserna inte fram, vilket gör att hjärtat "stannar till" och alltså gör ett uppehåll där det inte slår alls. Det kan vara ett slag eller flera som uteblir, men för att det ska krävas en pacemaker så gäller det att det är många slag på raken som hoppas över.

År 2003 skulle jag flytta från Stockholm till Göteborg, då hade jag haft ätstörningar (anorexi och bulimi) i varierande grad sedan 12-årsåldern, och varit riktigt sjuk i ca 4 år. Jag jobbade som aerobicinstruktör och körde ca 8 klasser i veckan, plus att jag tränade på gymmet och höll igång mycket på andra sätt. Jag började svimma vid flera tillfällen per dag vid den här perioden, men kollade aldrig upp det eftersom jag tänkte att det berodde på stress inför den stora flytten.
En dag åkte jag ambulans eftersom jag fått ett astmaanfall, och jag berättade för ambulanssjukskötaren om mina svimningar. Han tog upp det med personalen på akuten, och de tog ett EKG på mig... Vips så låg jag på hjärtintensiven med telemetriövervakning och fattade ingenting! Där blev jag kvar tre dagar innan jag skrev ut mig själv (jag hade ju klasser att köra!) och de skickade en remiss till Sahlgrenska eftersom jag snart skulle flytta. De hade hittat någon form av blockering i hjärtat som de ville undersöka vidare. Jag fortsatte svimma i tid och otid, och kunde falla ihop när som helst. På gatan, medan jag instruerade, på tunnelbanan...överallt!

Jag flyttade, men kallelsen till Sahlgrenska uteblev. Efter ett tag minskade även symtomen och jag glömde bort det hela. Jag var ständigt trött och kände mig aldrig utvilad, men jag tänkte att det nog berodde på att jag hetsåt och spydde så ofta.
För ca 2 år sedan började symtomen komma tillbaka. Min trötthet blev alldeles extrem och jag minns knappt något av den perioden förutom att jag ständigt var yr och det kändes som att jag gick runt i ett vacuum. Jag gick till läkaren och han startade en massiv utredning där man tog alla tänkbara prover. Jag hade jättelågt blodvärde och fick järntabletter, som inte hjälpte. Mina svimningar kom tillbaka, fast mer sällan än då jag bodde i Stockholm, och eftersom jag hade ett stressigt jobb vid den tiden tänkte jag att det nog berodde på det. Jag fick göra ett 24-timmars EKG men fick aldrig höra något om vad det visade. Tillslut orkade jag inte bry mig längre, så jag bet ihop och låtsades att allt var bra. I höstas blev jag snabbt sämre. Svimningarna kom tillbaka med världens fart och jag orkade plötsligt inte göra någonting. Jag kände mig 50 år äldre och det kändes liksom som att hela kroppen höll på att ge upp. Jag var yr och snurrig och trött, och rätt som det var föll jag ihop och svimmade. Att träna, som jag älskar, var det inte tal om, och jag gick upp massor i vikt. Jag kontaktade samma läkare igen och han gjorde om alla tester. Mina blodvärden var fortfarande låga, och även blodtrycket. Jag fick diagnosen glutenintolerans (??) och slutade äta gluten, men det hjälpte inte. De undersökte min mage och mina tarmar och hittade rester av någon blödning, så jag fick nya järntabletter som inte heller hjälpte.

En dag åkte jag in akut till Sahlgrenska. Jag var så trött och yr och kände att hela livet sprang ifrån mig och jag orkade bara inte längre! På Sahlgrenska fick vi tjata oss till att få träffa en hjärtläkare, eftersom jag misstänkte att det var där felet satt (jag kände att hjärtat slog underligt) och han pratade med mig i fem minuter innan han lade in mig på intensiven. Där låg jag i fem dagar med telemetriövervak, men givetvis så hittade de ingenting... (Eller ja, först sade de att de hittat ett AV-block och att jag skulle få en pacemaker, men sedan ändrade de sig plötsligt... Kompetent, eller hur?)

Jag blev hemskickad men fick en remiss för ett nytt 24-timmars EKG, och då minsann, då hittade man grejer!! Läkaren ringde ett par dagar innan jul och jag grät av lycka när han berättade att jag skulle få en pacemaker och att de hade hittat felet! Han sade också att han klart och tydligt såg blockeringen på alla de tidigare 24-timmarsundersökningar man gjort, så jag vet inte vad det var för praktikanter som analyserat dem tidigare...
I början av januari opererades jag, och nu sitter den lilla dosan där den ska. Jag var vaken under operationen och fick värsta panikattacken, och givetvis hoppade elektroderna snett så de blev tvungna att göra om operationen ett par dagar senare... Men nu verkar den fungera iallafall!

Troligtvis är det på grund av bulimin jag fått mitt hjärtfel. Om man kräks ofta (jag gjorde det flera gånger dagligen under ca 8 års tid) så förstör man elektrolytbalansen i kroppen, vilket i sin tur påverkar elimpulserna i hjärtat och kan förstöra AV-knutan. Det är så jag har förstått det iallafall. Jag skulle överleva utan min pacemaker också, iallafall som det är nu, men man kan ju inte veta vad som hade hänt i framtiden om de inte hade upptäckt felet.

Jag tycker inte synd om mig själv, inte på något sätt, men jag vill INTE att fler ska hamna i den situationen som jag har gjort. Därför blir jag så jäkla arg när jag ser "pro ana/mia"-sidor på nätet och läser om hur unga tjejer (och killar) kämpar sig rakt ned i fördärvet. Det är inte värt det, jag lovar!

Nu ska jag sluta skriva, ni har nog ont i ögonen av all läsning vid det här laget :)
Har ni några frågor så fråga, jag lovar att svara på ALLT!