Det viktigaste.

Rufs har lagt sig. Jag tittar på Ghost.

Rufs är alltid, alltid, alltid det viktigaste för mig. Bara jag får vara med honom och vara hans Bulle så kan jag klara vad som helst.

Det finns inga ord för hur mycket jag älskar honom, och jag kan inte få honom att förstå hur viktig han är för mig.

Ibland är jag så rädd att jag inte ska räcka till.
Det finns ju så många andra som är bättre än jag är.

(Jag skriver mer om Skåne-trippen imorgon. Nu vill jag bara kramas.)