Avbruten semester.

Crap. Vi planerade att åka hem på onsdag, men så fick jag ett sms av en av tjejerna på jobbet. Hon har blivit sjuk och det finns tydligen ingen som kan hoppa in och ta hennes pass tisdag och onsdag, så nu blir det till att åka hem redan imorgon på morgonen för att jobba eftermiddag, och sedan jobba heldag på onsdag. Hade inte jag semester?!?

Alltså, jag är inte lat och jag har inget emot att ställa upp när det behövs för de som behöver mig, men jag är inte så överdrivet sugen på att kasta mig på ett tåg från Alvesta för att hoppa in på jobbet när jag egentligen är ledig. Är det fel av mig?

Rufs blev skitarg på mig för att jag måste jobba, och hans pappa besviken för att vi åker tidigare, och själv får jag bara dåligt samvete för att jag inte kan stanna här längre och jag känner mig som världens sämsta människa som åker. Fast hade jag inte åkt hade jag känt mig som världens sämsta människa som vägrar ställa upp när de behöver mig på jobbet.

Att jobba som Personlig Assistent är inte som att jobba på Ica liksom (inget ont om att jobba på Ica, det är ett jobb precis som alla andra). Om man blir sjuk och inte får tag i vikarie när man jobbar på Ica så är det inte världens katastrof, men jobbar man som PA så kan man liksom inte bara vara sjuk utan att någon tar ens pass. Det går ju inte att bara lämna tjejen eller killen man jobbar hos i sticket utan assistent, det går ju bara inte!

Åh, jag tycker inte om det här. Hur jag än vänder och vrider på det så blir jag boven i dramat, och det dåliga samvetet plågar mig som fan. Nu ska jag iallafall jobba imorgon, och alla är arga på mig och jag känner mig dum för att jag sade att jag inte kan börja tidigare än 16.15. Men vad ska jag göra då? Det går ju inga tåg!

Förövrigt blev biljetterna hem skitdyra nu, bara för att vi inte kunde vänta ett par dagar till. Crap, som sagt.