Sömnlös.

Jag kan inte sova. Ibland blir jag rädd på kvällarna, utan att riktigt veta varför, och när det blir så är det omöjligt att sova. Ja, det är nästintill omöjligt att lägga sig, för om man lägger sig är det lättare att tänka och tänker man så blir rädslan mer påtaglig. Vad jag är rädd för? Ingen aning.

Jag kanske är rädd för framtiden? För att inget ska gå som jag vill? För att jag inte kommer klara av mina mål i livet? Jag är nog rädd för det mesta. Jag känner mig lite som Nasse; väldigt liten och darrig.

Grät som en galning gjorde jag förut också, för jag brände hela högerhanden på en glasbytta som precis stått i ugnen. Givetvis glömde jag bort att den stått i ugnen, och tog tag i den för att lägga den i disken. Fy fan vad ont det gjorde! Jag grät som en tok, och när Rufs tröstade mig så grät jag ännu mer. Som ett litet barn, typ. Usch.

Halsen och resten av kroppen är i alla fall lite bättre nu, så jag ska se till att komma iväg och träna på onsdag. Nu vill jag komma igång igen. Nu ska kilona bort. När jag har varit sjuk så har jag ätit så jävla dåligt och onyttigt, men det är slut med det nu. Dessvärre blir det ytterligare ett träningsbrake om någon vecka, då vi ska hem till Rufs pappa en sväng, men det är det värt. Det är mysigt att åka iväg med Rufs och hälsa på hans far!

Nu ska jag sova lite, om jag kan, och försöka övervinna den här konstiga rädslan.