(Det blev soppa till middag, det känns helt okej trots fastan. Jag kokade buljongen och grönsaksjuicen som jag skulle äta enligt fasteschemat, och blandade i lite random grönsaker. En helkornsbrödbit blev det till också. That's enough for today!)Tydligen hade de ringt från Gbg Folkhögskola när jag var och tränade. Jag har kommit in på Musiklinjen. Som reserv. Om jag vill ha platsen ska jag vara på skolan 8.15 imorgon.
Jag kämpade så jävla hårt för att komma in på Musiklinjen. Hela förra läsåret gick jag omkring med en ångestklump i magen, jag lade galet mycket pengar på piano- och sånglektioner, jag tänkte i teoritermer dygnet runt, och jag har aldrig mått så dåligt som under alla sökningar jag gjorde till olika skolor. Varför? För att jag älskar musiken så jävla mycket.
Ändå så tvekar jag nu. Jag lade nämligen ned allt vad musik heter när sökningarna var över, för att jag kände mig så jävla dålig som inte kom in på någon skola. Fast musiken finns liksom kvar inom mig ändå. Det kommer den alltid göra. Varje gång jag ser mitt piano vill jag gråta av saknad - men jag vågar ändå inte sätta mig och spela. Jag vågar knappt sjunga längre för jag är så rädd för att all saknad ska bubbla över och förstöra mig. Men nu har jag alltså chansen igen. Chansen att läsa musik i ytterligare ett år, och slippa sakna mer. Frågan är bara vad jag ska göra?
Jag har ju redan tackat ja till de andra kurserna, och det verkar som att jag fått jobbet jag var och besökte nu ikväll. Och jag vill läsa på universitetet. Och jag vill jobba. Och jag måste få träna. Hur ska jag kunna prioritera bort något?
Jag kommer bränna ut mig i höst... men det kanske är värt det, för musikens skull?
4 kommentarer:
Trots fastan..? Då ska man ju inte äta eller dricka alls..?
tveka aldrig på din egna förmåga! ingen som jag aldrig träffat irl har inspirerat mig så mycket som du. du verkat ha tagit jättekliv på många sätt, men du måste se dom själv också. för mig är de glasklara.
du har en dröm. följ den. du vill inte sitta där när du är 70 och undra hur det kunnat gå om du bara vågat lita på din förmåga, en förmåga du verkligen besitter, det vågar jag säga att du gör.
universitet och jobb finns alltid kvar.
Jag tycker inte alls att du ska göra allt på samma gång, har en vän som försökte med det och det slutade inte bra. Jag förstår att du vill göra allt men mitt råd är nog ändå att försöka priotera. Vad kan du göra senare? En dröm är en dröm och jag kan nästan lova att du kommer ångra dig om du inte ger det chansen nu när du har den. Speciellt eftersom du har kämpat så mycket för att nå den. Jag kämpade hela högstadiet för att nå min dröm sen jag var 6 år gammal - att bli frisör. Jag kom in men hoppade av efter en vecka. Kan inte riktigt säga nu varför men jag har ångrat det så många gånger. Vsist kan jag fortfarande utbilda mig till det men det kostar apa eftersom det inte är en csnberättigad utbildning och jag måste bekosta den själv. Vad jag menar är bara att lyssna på ditt hjärta, gör upp listor med fördelar och nackdelar, klura ut vad du bara har möjligheten till just nu och vad du likagärna skulle kunna göra lite senare. Att bli utbränd är inte ett bra alternativ.
Förlåt för den långa kommentaren. Jag hoppas att du tar ett beslut som känns rätt och som passar dig, det är ju egentligen huvudsaken. :)
Tack så mycket för din kommentar och erbjudande om hjälp. Ibland känner jag att jag faktiskt skulle vilja ha lite mer kunskap om kosten än att bara äta liknande saker hela tiden för att det är säkra kort. Jag äter just nu ytterst lite kolhydrater men iom att jag ska börja träna lite mer kontinuerligt på gymmet så ska jag lägga till mer i form av nån fullkornsmacka på morgonen och lite typ matvete, bulgur och sånt till middagen. Äter ofta yoghurt till frukosten också. Tror du att det är för lite kolhydrater om man börjar träna? Jag försöker äta jämnt över dagen och inte för sent på kvällen. Det funkar ju men just att det alltid blir samma slags mat börjar bli tröttsamt. Jag är tacksam för den hjälpen du, och andra för den delen, har att ge mig. Man kan aldrig få för mycket kunskap. :) Tack!
Det är svårt när man känner att man kommer att behöva bortprioritera någonting man tycker så mycket om. Men kom ihåg att det i slutändan är dig själv du lever för och du gör det för din skull, ingen annans. Vad du än beslutar dig för.
Skicka en kommentar