Värsta dagen någonsin.

Bråk och skrik, massa tårar och en trötthet som inte är av denna värld. Vad är det som är fel?! Jag minns typ ingenting av första halvan av dagen, förutom att jag la mig och sov på soffan i musikrummet, och att jag pratade med Sigrid om ett arbete vi gör ihop i Naturkunskapen. Nästa gång jag slog upp ögonen hade det gått två timmar och det var dags för ensemble, och jag sprang mest in och ut hela tiden för att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna när Hannah sjöng "Please don't leave me" så jävla bra att hela jag gick sönder. De är så duktiga, mina klasskamrater.

Jag skiter i att vad som skulle ha blivit fyra pass denna vecka bara blir två, och att maten gått helt åt skogen. Det kunde kanske ha varit värre, eller något. Och jag orkar inte vara glad eller hoppfull inför framtiden, inte just nu. Just nu vill jag bara gråta och vara ifred.